Idag är det den Internationella kvinnodagen. Idag har jag försökt vila och ta det lugnt för att förhindra en begynnande förkylning. Planen var att gå i demo, men ringde kompisen i sista minuten för att avboka.
Jag tänker att det viktigaste är att fortsätta kampen ändå, alla dagar! Och jag gör ganska så mycket för saker för tillfället som jag tror på och och som kan leda till någon slags förändring på något sätt. Jag gör det jag kan. Med det sagt, mina åsikter om denna dagen:
Denna dagen är en dag, inte för att fira kvinnan och hennes situation – för den kan man inte fira – men för att fira de framsteg i kampen mot att erkännas lika mänskliga rättigheter som gjorts hittills. Kampen är långt ifrån över – idag är en bra dag att komma ihåg kampen och peppa varandra att inte ge upp, att inte finna sig i, att stå på sig, att våga och att orka. <3 Ända tills dess att den inte behövs längre.
Det värsta man kan göra är att glömma bort all kamp som ligger bakom de rättigheter kvinnor som grupp har idag, och ta det för givet. Att tycka att jämställdheten gått för långt. Säg det till de mördade kvinnorna i Sverige, kvinnor som könsstympas, kvinnor som blir diskriminerade för att de bär slöja eller till kvinnan som som får sämre lön än en lika erfaren och kompetent man. Det värsta man kan göra är att rycka på axlarna och fnysa åt jämställdhetens kämpar – oss som kallar oss för feminister.
Till de män som tycker det är orättvist att kvinnor har en dag för att uppmärksamma orättvisor mellan könen- ni hade för min de gärna fått alla andra dagar om det bara betydde att inga andra orättvisor i samhället fanns kvar på grund av kön.
Kampen är inget val, det är en nödvändighet. Mitt meddelande till alla den 8 mars 2015:
Keep on fighting sisters all over the world – never give up, never give in! You have a right to exist as a human being, not just as a woman. Be strong!
Kommenterat på Skilda.nu