Trött tonårsmamma

Ibland blir man bara så trött på att vara tonårsförälder, på att hela tiden bli ifrågasatt, höra ironi, motta taskig attityd och samtidigt behålla sitt lugn och vara den vuxna som lugnt kryssar metodiskt i hormonhavet och alltid är den lugna, trygga kobben eller ön de kan landa på.

Ibland känner jag själv mig som en arg tonåring, fast jag måste ju ändå alltid vara den behärskade vuxna. självklart faller man igenom, man är ju ingen robot. Men med kommunikation löser sig det mesta ändå trots allt. Att tala känslor är något jag försöker göra mycket, tala om hur jag känner, fråga om hur barnet känner och varför, hur och när. jag övar mig på att bli bättre på att bekräfta barnets känsla, även när den blivit utagerad på ett mindre lämpligt sätt – som genom att sparka på en möbel eller kasta något. Och bättre på att säga, ”jag förstår att du känner så här”, eller ” ja, så kan man känna..” För jag kommer ihåg att tonåringstiden var ju en oändlighet av känslor man  inte alltid kunde reda i själv.

Gränssättning är det jag är bäst på som tonårsmamma – ibland känner jag mig nästan för bra på det. Men sedan inser jag att i just vårt fall behövs det.

Ofta tycker jag att föräldrar av idag är alltför rädda för att vara föräldrar – och när man jämför sig med de som är sådana så kanske man känner sig ”sträng”. Men jag tänker att sträng men rättvis är bra, eller rättare sagt ”firm”, men rättvis. För vi har ett antal regler hemma som hur man ska uppföra sig, vad man ska hjälpa till med osv, och hålls inte dessa regler så blir det tillrättavisningar och konsekvenser.

Ibland verkar det som om andra föräldrar inte har konsekvenser för sina barn, utan bara blir arga eller säger nej, nej och nej.

Jag känner att då blir det bara tjat som ändå inte hjälper. Eftersom konsekvenserna är tråkiga, så blir det ju tillslut en bättring. Vilken tonåring vill gå och lägga sig tidigare eller få mindre skärmtid liksom?! Eller vilken tonåring vill inte få belöningar i form av onsdagsmys, senare läggdags eller hitta på något/få något kul? Jag resonerar på så vis att det blir konsekvenser i vuxenlivet, och även i skolan, om man inte håller regler och att det blir som en övning inför framtiden.

Vad tycker ni om konsekvenser, ni på bloggen alltså?