Yoga

För att hitta en balans i allt det en företar sig så har jag sedan länge förstått att träning är ett bra verktyg. Dock har jag inte haft tid att träna så mycket senaste halvåret, eller gnistan att ta tag i det. En annan orsak är att jag alltid brukar träna på morgonen, vilket innebär att nu när jag mer är en arbetare än en student så hinner jag inte träna på morgonen. Detta har gjort att träningen nästan uteblivit helt.

Har så sakteliga börjat komma igång med träning även på kvällen. Det är inte så jobbigt som man tror. Fastän man är trött efter att ha gått upp tidigt och vart på jobb, så blir man snart pigg igen.

Från början tänkte jag döpa bloggen här till Muladhara. Muladhara kallas det första chakrat i kroppen som bland annat står för jorden och att vara grundad, samt att känna trygghet. Jag har efter en period insett att jag faktiskt börjar bli det – grundad!

Det känns underbart. Yogan är en pånyttfunnen del i det, eftersom det hjälper mig att skapa lugn i en hektisk vardag och titta inåt. Jag har funnit tillbaka till min trygghet, och tillit till mig själv, och i viss mån till andra.

När jag var ung kände jag mig alltid stark i mig själv, men de åren som gått har gjort att det raserats – förde ständigt en jakt på någon att känna mig hel med. Någon som kunde få mig att bli lycklig. Någon som kunde ge mig all trygghet jag förlorat.

Som tur är insåg jag att den enda som kan ge mig den är jag själv. Jag behöver inte någon annan. Det har jag insett nu när jag har äntligen börjat läka alltmer.

Idag känner jag att jag äntligen kan känna lycka över mitt liv. Bitterheten har försvunnit nästan helt. Jag SKAPAR mitt liv. Och som jag nämnde i första inlägget är politiken en stor del i det. För jag har fått chansen att aktivt ändra på de förutsättningarna  som gjort mitt liv så svårt. Och det befriar en inifrån – även om jag själv kanske inte kommer att få se de resultatet – för jämställdhetsarbete går oerhört långsamt-  så kan jag vara en del i förändringen och hjälpa andra.

Sjukdomen finns kvar, och kommer alltid vara en del i mitt liv, eftersom vi har ett gemensamt barn. Men mina symptom blir färre och färre. Och för närvarande genomgår både jag och barnet en slags rehabilitering. Det var svårt i början, att behöva känna de känslorna igen. Men nu går det lättare och lättare. Jag har lärt mig att det är okej att sörja, fastän jag hatar att gråta. Men att sörja alla de där åren, som han förlamat mig, då jag vart tvungen att alltid titta över axeln och ligga steget före.

Det är i viss mån likadant även nu. Men de senaste åren har jag lärt mig att förhålla mig till det, till ”sjukdomen”, på ett helt annat sätt. Som vatten på en gås.

Därför ville jag döpa bloggen till Muladhara, för jag känner mig trygg nu och har läkt alltmer. Jag är så lycklig för min och barnets familj och det liv vi lever idag. För jag lever  livet för mig själv nu ( och barnet) och inte i rädsla – oavsett vad som händer i framtiden.

 

Peace! <3