Stress-läser, som sagt en bok, Planet hiphop, för att kunna skriva min tentauppgift i sociologi. Och lyssnar väldigt mycket på musik när jag är själv och barnledig. Den får mig på bra humör, på take-the-world humör, och leva i riktiga världen humör. Positivt alltså.
Just en viss låt, som min rubrik refererar till, Silvana Imams låt I*M*A*M, får mig extra glad! Speciellt textens slutord, jag är free-spirit, free-spirit forever fucking fearless. Känns som jag just idag.
”Det finns bara en Imam och det är inte en man, we´re power pussys!” 🙂 Yeah!
Ibland känner jag mig som en fighter, en streber och en stark person. Ibland är jag en hög på ett golv med hjärtat i halsgropen. Vissa dagar på lovet och fram till nu har varit sådana – på grund av vissa personer.
Men det viktigaste är att resa sig. Det spelar ingen roll hur många gånger man ramlar. Bara man reser sig igen. Att ramla är att leva!
Känner mig redo att återinta samhället och vara social, skapa och ta plats. Antar det börjar idag med min tenta, sedan med min uppsats, och redan ivkäll med att vara ute i folkvimmel.
Hejdå. Tentaläsning pockar.
” Iman.. Säg till dom!”
Kommenterat på Skilda.nu