För närvarande är jag i en fas där jag inser att jag inte ska ha relationer. Jag behöver dels, plåstra om mig själv lite, och dels förverkliga mig själv. Eller med andra ord. Definiera mitt eget liv. Jag gör det faktiskt just nu och har gjort det sedan lite mer än ett år tillbaka. Ja ungefär sedan ett halvår efter att det tog slut med sista pojkvännen.
Relationer har, i mitt fall gjort att jag lite glömmer bort mig själv, plus att tvåsamheten kräver att jag gör mer än vad jag i vissa fall vill. Dessutom konsumerar alla känslor jag virvlar upp under ett förhållande mig. Jag blir en känslomässig bergochdalbana. Jag behöver verkligen inte det! Jag behöver lugn, känslomässigt lugn, och att hitta grunden i mig igen. Relationer tar alltför mycket av mig, som jag behöver till mitt barn och mitt dagliga liv och utveckling. Tillit är ett stort problem för mig, i relationer just. Förmodligen på grund av tidigare erfarenheter.
Men har kommit en lång väg nu, och jag är stolt att jag blivit så stark numer. Har slutat ifrågasätta mig själv hela tiden – om jag gör rätt eller fel.
Som förälder har jag tagit tillbaka auktoriteten, för mig själv. Och inför barnet. ”Rehabiliteringen” har hjälpt till ännu lite mer med det, men kanske var det en för min del enväldigt positiv familjerättsutredning som gav mig föräldraaukoriteten tillbaka – eller kanske familjerättssekreterarens förståelse och klarsyn. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag har varit en inkonsekvent förälder utan regler till mitt barn. Snarare är det så att jag tvivlat på min egen föräldrakompetens på grund av att ständigt bli ifrågasatt, nedtryckt och hånad av den andra ”föräldern”. Plus att den andra föräldern försökt vända barnet mot mig, genom att innan att prata ändringar av umgängesavtal med mig, först gå till barnet. Och när jag vart konsekvent med avtal fått skäll av både barn och ”förälder”.
Ja, det har varit en lång resa, men nu har jag nått många personliga mål. Jag känner mig faktiskt modig och stark.
Just nu behöver jag bara mig själv och barnet – vi är en heeel familj. Och med det menar jag utan två vuxna. Nästa år ska vi ansöka om att bli kontaktfamilj för barnet längtar efter ett syskon 😀 och jag vill ta hand om ett barn till. Dock vill jag inte ha några egna igen. Men eftersom jag gärna vill hjälpa barn och familjer och inte vill ha ett eget barn så passar kontaktfamilj perfekt. Om det känns bra, och vi blir godkända först och främst, så kanske vi vill vara ett familjehem.
Hoppas vi blir godkända!
Kommenterat på Skilda.nu