Ibland kan jag känna viss skam när jag får frågan om vad jag jobbar med. Inte för att jag egentligen skäms, jag tycker mitt jobb är jätteviktigt och det ger mig mycket. Att arbeta med människor är att hela tiden ge. Att vara på sitt yttersta för att ge en annan människa den uppmärksamheten och stimulansen som den behöver. Det jag känner skam över, är det lilla värdet andra anser att mitt arbete har – jag tar alltså ibland på mig andras nedvärderande syn på det jag gör. Folk förstår inte att alla arbeten behövs och att arbeta med människor kräver väldigt mycket av dig
Målgruppen jag arbetar med är funktionshindrade. För närvarande är det främst inom autismspektrat och även utvecklingsstörningar. Det är en utmaning varje dag. Främsta utmaningen är att få mig själv att göra det där lilla extra för att engagera och bemöta på rätt sätt, att ha tillräckligt mycket tålamod och vara nog lyhörd.
Nu när jag arbetar mycket på samma ställe, trots att jag är timanställd, så ser man hur stora utmaningarna egentligen är. Utifrån kan det se simpelt ut, som att man inte gör så mycket. Men jag beundrar mina arbetskamrater för sitt stora engagemang för deltagarna, för att de faktiskt har precis det engagemanget som krävs för att göra precis det arbete de gör. Eftersom jag är timmis så ser jag många olika arbetsplatser, och engagemanget och tålamodet är inte likadant överallt, det är en sak som är säker.
Därför är det så roligt att arbeta där, och för att jag var dag lär känna deltagarna mer. På det specifika stället jag nyss skrev om blev jag erbjuden ett vikariat i våras – så jag antar de räknar mig som en engagerad personal också <3 Vilket är roligt.
Ja, jag ville bara säga det!
Kommenterat på Skilda.nu